Först och främst så är vi väldigt glada och taggade över att nu ha tillgång till plattformen. Vilken guldgruva! Allt fungerar jättebra.
Första träffen
Nästa vecka har rektorer och specialpedagoger sin första träff och vi ska fördjupa oss i kapitel 1 och genom det utforska plattformens alla finesser.
Jag jobbar idag med min läslogg och tankarna överfaller mig vid rubriken Hög grad av exponering är nyckeln.
Är det verkligen språket som är nyckeln?
Det pratas ju VÄLDIGT mycket i debatter och diskussioner om språket, alltså det svenska, som en nyckel till skolframgång, arbete, integration och hela samhället. Jag hade inte tänkt så mycket på metaforen förrän jag hörde Andreas Nuottaneimi på Symposium 2022, där han just trubblar nyckeln som metafor i detta sammanhang. Han menar i korta drag, att om det finns en nyckel som personer måste ha för att få tillgång till delaktighet, då finns det även en låst dörr. Han menar också att de som står framför den låsta dörren själva måste konstruera nyckeln och att dörren är en symbol för makt. Den mycket viktiga slutsatsen är att språket inte alls är en nyckel, utan en del av själva rummet och har därför mycket små förutsättningar att utvecklas om dörren inte redan är öppen!
”Jämlikhet behöver vara en utgångspunkt för undervisningen, inte ett mål för densamma.”
Han sa i föreläsningen att de ungdomar han intervjuat i studien uttrycker att de inte förstår hur ”vi andra” inte kan förstå varför de har så svårt att lära sig svenska och därmed bli t ex anställningsbara. ”De enda som pratar svenska med oss är ju de som har betalt för att göra det, ingen annan.” De gick i en egen, lite avskild språkintroduktion på en gymnasieskola i Norrland.
Din väldigt viktiga mening från kapitel 1, som nu är antecknad i min läslogg, är att ” Den allra viktigaste förutsättningen för att flerspråkiga barn ska utveckla både det svenska språket och förstaspråket för kommunikation och lärande är att de under förskoleåren i hög grad exponeras för en välutvecklad svenska och ett välutvecklat förstaspråk i alla möjliga situationer och sammanhang, både i och utanför förskolans värld.”
Så viktigt men verkligen ingen självklarhet! Det är exponeringen för barnets olika språk som är nyckeln.
Nu tänker jag på dörrarna i alla politiker, chefer och pedagogers hjärnor och därmed deras förståelse för just detta. Det är så himla lätt att säga att det finns en nyckel som är språket (det svenska), men om dörren inte redan är öppen, hur ska vi då uppnå jämlikhet? Eller finns nyckeln i varje människas medvetande och egna stängda eller öppna dörrar i alla de situationer vi ställs inför i livet? Det finns många nycklar och många dörrar.
Vässade argument
Tankarna om detta ovan ger mig vässade argument och de behövs i en tid som vår. Det finns många fler beröringspunkter med bland annat Andreas studie och mycket av det som står i boken Mångfaldens förskola.
//Kristina Ljunggren Jonsson
Projektledare Gislaved